”Att som Livets Ordare gå i kommunal skola var sju resor värre är att gå i friskolan. Varför talade inte vi som växte upp i Livets Ord med varandra om det svåra? Varför blir vi tysta?När min pojkvän inte var kristen fick jag 'avfälling' som en stämpel i pannan. År efter år hade jag ångest, sömnsvårigheter, ätstörning, självmordstankar. Jag ordinerades mediciner för psykisk ohälsa och för sköldkörtelsjukdom.Den som församlingen ser som 'avfälling' måste inom sig lägga locket på minnen och känslor. Barndomens trosvärld blir tabu. Mina symtom har berott på komplext posttraumatiskt stressyndrom, C-PTSD. Jag lever i 'mellanförskap'. Det är som att vara svart bland vita barn och vit bland svarta barn. Varken känna tillhörighet hos de kristna eller bland icke-troende.När mamma fick cancer skulle Livets Ordpastorer med 'krigsböner' bota hennes sjukdom. Vi fick, som familj, inte vara ifred ens vid mammas dödsbädd. Efter begravningen: - Äntligen lyssnade pappa på oss vuxna barn. Äntligen lyssnade min lärare i Livets Ords friskola! När jag fått berätta, blivit hörd och kanske förstådd, då släppte ångesten. Jag mår bra nu." Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.